Dal- & Berg-bana
Jani, det är mycket besökare som läser men som aldrig lämnar kommentarer, trist.
I lördags så åkte jag i alla fall till Lulus karatetävlingar på Lidingö, det var egentligen ej tänkt så att jag skulle ta del av dem men efter att ha ringt upp flickvännen min och fått höra henne säga "Kan inte du komma hit?" med det allra sötaste tonfallet så kunde jag inte annat en ge upp inför det.
Väl ute på Lidingö så gick jag av en station för sent men kunde efter att ha rådfrågat en distingerad äldre dam om vägen, nu talar vi om Liiidingö-damer här, inkluderande pälsboa, som faktiskt gav mig en fungerande vägbeskrivning på ren svenska.
Vid hallen i fråga så mötte Lulu mig och släppte in mig lite diskret genom sidodörren så att jag slapp betala. Sedan var det bara att vänta i flera timmar innan Lulu fick gå igång med Kata. Hon vann dock inte men jag tyckte att det såg riktigt fint ut... fast jag är ju lekman så jag borde kanske inte uttala mig =/
Men hon var ändå inte mest taggad på det, det var Kumite (sp?) som var mest intressant för henne. Där vann hon iaf en match med 4 - 1, ren utklassning ^^
Sedan så fuckade jag upp hela kvällen, jag önskade att jag inte hade åkt hemifrån en långt tid in på söndagen, men sen så försvann alla moln helt plötsligt med hjälp av att Lulus föräldrar åkte hemifrån, vi satte oss och pratade, Lulu var på vippen att köra ut mig för att sedan ändra sig och ja, det barnförbjudna tog vid.
Nu är det inte alls så att jag klagar, det var bara det konstigaste jag någonsin hat upplevt från Lulus sida, jag menar, att gå från att vara otroligt ledsen till att bara spruta glädje omkring sig på sådär, låt säga ett dussin minuter var en läskig förändring, men otroligt bra. Det hade ju varit en annan sak om det hade varit dåligt, men nu är vårat intima umgänge väldigt trevligt, för att använda en underdrift. Efter detta levde vi lite i ett lycko & glädjerus ändå tills imorse då jag var tvungen att åka till skolan.
Sen dess har jag bara pluggat fysik och känt mig väldigt isolerad, inte ens robin har ju ringt o.O
I lördags så åkte jag i alla fall till Lulus karatetävlingar på Lidingö, det var egentligen ej tänkt så att jag skulle ta del av dem men efter att ha ringt upp flickvännen min och fått höra henne säga "Kan inte du komma hit?" med det allra sötaste tonfallet så kunde jag inte annat en ge upp inför det.
Väl ute på Lidingö så gick jag av en station för sent men kunde efter att ha rådfrågat en distingerad äldre dam om vägen, nu talar vi om Liiidingö-damer här, inkluderande pälsboa, som faktiskt gav mig en fungerande vägbeskrivning på ren svenska.
Vid hallen i fråga så mötte Lulu mig och släppte in mig lite diskret genom sidodörren så att jag slapp betala. Sedan var det bara att vänta i flera timmar innan Lulu fick gå igång med Kata. Hon vann dock inte men jag tyckte att det såg riktigt fint ut... fast jag är ju lekman så jag borde kanske inte uttala mig =/
Men hon var ändå inte mest taggad på det, det var Kumite (sp?) som var mest intressant för henne. Där vann hon iaf en match med 4 - 1, ren utklassning ^^
Sedan så fuckade jag upp hela kvällen, jag önskade att jag inte hade åkt hemifrån en långt tid in på söndagen, men sen så försvann alla moln helt plötsligt med hjälp av att Lulus föräldrar åkte hemifrån, vi satte oss och pratade, Lulu var på vippen att köra ut mig för att sedan ändra sig och ja, det barnförbjudna tog vid.
Nu är det inte alls så att jag klagar, det var bara det konstigaste jag någonsin hat upplevt från Lulus sida, jag menar, att gå från att vara otroligt ledsen till att bara spruta glädje omkring sig på sådär, låt säga ett dussin minuter var en läskig förändring, men otroligt bra. Det hade ju varit en annan sak om det hade varit dåligt, men nu är vårat intima umgänge väldigt trevligt, för att använda en underdrift. Efter detta levde vi lite i ett lycko & glädjerus ändå tills imorse då jag var tvungen att åka till skolan.
Sen dess har jag bara pluggat fysik och känt mig väldigt isolerad, inte ens robin har ju ringt o.O
Kommentarer
Trackback
